Minnet av en kär gammal vän

Mitt starkaste minne av Galtsjön är mer än tolv år gammalt. Historien börjar med att jag och Jennie var uttråkade en dag på sommarlovet. Vi låg och solade på en gräsmatta när någon av oss rullade över på mage och sa: ”Ska vi inte dra?” Sagt och gjort, dagen efter var hennes pappas Cheva packad med tält, gitarr och stormkök och fem polare drog iväg på en veckolång roadtrip till Öland. Solen sken, Gyllene Tider ljöd på högsta volym ur högtalarna. Den veckan svettades och skrattade vi mycket minns jag. Vi var fria på ett sätt som bara tonåringar kan känna sig fria.

På väg hem mot Skåne igen passerade vi en sjö som låg alldeles spegelblank. Det var kväll, myggen surrade och vi var varma. Det fanns inget val; vi var bara tvungna att bada! Och det gjorde vi, oj vad vi badade. Det är ett fint minne. Av glädje, ungdom och vänskap. Jag kan fortfarande höra våra springande steg över bryggan och känna hur varmt och mjukt vattnet var mot huden.

Idag när jag körde förbi och sjön låg där lika spegelblank och lockande i höstskrud kunde jag inte heller låta bli. Jag svängde av. Men jag erkänner – det blev inget bad – fast ett stilla hej hann jag med. Och ett ödmjukt tack för senast.

4Q1B10714Q1B10834Q1B10824Q1B11034Q1B11114Q1B1097
1 comments
Jennie
Jennie

Underbara minnen och underbara bilder!