Det här bröllopet hade inte de bästa förutsättningarna, ja, jag är benägen att kalla vad som skedde den här dagen i slutet av Juli för ett mindre mirakel. Charlotte & Johan hade planerat en mysigt utomhusvigsel i högsommarvärme men prognoserna såg inte lovande ut. Inte alls lovande faktiskt. Och när jag vaknar på morgonen så vräker regnet ner. Inte något romantiskt smådroppande under pagodparaplyer här inte, utan nu-är-det-översvämmning-på-motorvägen-hällregn. Shit, vad ska vi göra!?! Jag kör tidigt ner mot södra delarna av Skåne och gör ett nödstopp på vägen för att röja i ett övergivet växthus som var vår plan B. Ok, nu känns det lite bättre. Men det är nu miraklet kommer så håll i er. När jag kommer fram till Ängavallen så spricker hela himlen upp – och det blir klarblått ovanför oss. Vi får alltså 30 grader varmt, stekande sol och svettiga gäster! Kan ni förstå? Någon måste ha velat oss väl. För att spä på historien ännu mer kan jag säga att när jag vände hemåt igen så kommer ett independens-day-moln upp i horisonten och på tio minuter blir himlen helt svart. Undergången är nära. Jag körde hemåt på motorvägen i 30 km/h, och skymtade med svårigheter bilen framför mig mellan vidrutetorkarnas ilskna vispande. Men inne i bilen satt jag och mös. För på mina minneskort fanns ett högsommarbröllop förevigat. Med klarblå himmel, svettiga pannor och sol i blick. Ett riktigt mirakel!
