Bland tyll och spetsdrömmar

Att fotografera bodouir är galet skoj och ofta en väldigt uppskattad present; både till sig själv och till den man älskar. Och att rulla runt en timme i spets och tyll känns sällan så konstigt som man först tror. För några år sen provade jag själv att ställa mig framför kameran och eftersom jag inte är så där särskilt buskablyg så bestämde jag och fotografen att vi skulle träffas ute i skogen. Så där sitter jag – iklädd en genomskinlig negligé och spetsstrumpor – på en pinnstol mitt i skogen när en man råkar komma joggande med sin hund i den annars så folktomma skogen.

”-Hej, säger jag. Spring du förbi bara”

”-Ehhh.. Oj.. Nej… Nej, vi skulle precis gå hem tror jag”, stammar stackaren fram, vänder på steken och springer snabbt tillbaka där han kommer ifrån.

Vi blev knäpptysta, men när mannen kommit en bit bort kunde vi inte hjälpa att brista ut i skratt för hela situationen var så dråplig. Varje gång jag tittar på bilderna som numera pryder sin plats i min garderob får jag ett leende på läpparna.

Vill man inte riskera dråpliga minnen går det minst lika bra att träffas på ett hotellrum, i en gammal lada eller som här, i min studio.

0 comments